Med tolken på tråden

Skäggetorp är en invandrartät stadsdel i utkanten av Linköping. Här präglas skolan, vårdcentralen, folktandvården och mycket annan verksamhet av att de flesta människor har sitt ursprung utomlands och att många har dåliga kunskaper i svenska.
På Folktandvården Skäggetorp har man utöver den vanliga verksamheten även en jourklinik där många patienter är asylsökande, ensamkommande barn och ibland även EU-migranter.

” Tolken finns med under hela behandlingstillfället även när det tar lång tid, som vid rotbehandlingar.”

I behandlingsrummen är det vanligt att patienterna har en trådlös telefon liggande på bröstet. Genom telefonen har man kontakt med en tolk som skapar en nödvändig länk mellan tandvårdspersonal och patient.

– Vi arbetar nästan enbart med telefontolk och för det mesta fungerar det bra. Tolken finns med under hela behandlingstillfället även när det tar lång tid, som vid rotbehandlingar. Då är det ju tyst i långa perioder men när man ska ta en röntgenbild är det viktigt att tolken finns där och förklarar, säger klinikchefen Annika Hurtig.
I vissa situationer, som när barn ska få instruktioner om före­byggande tandvård, vill de helst ha en kontakttolk.
– En telefontolk ser ju inte vad som pågår i rummet så när man ska instruera barn är det bättre att ha en närvarande tolk som kan följa med i det som sker, fortsätter hon.

Lägger in egna tankar

Så långt som möjligt försöker de undvika att använda barn ­eller släktingar som tolkar. Risken är stor att familjemedlemmar lägger in sina egna tankar och värderingar i det som ska förmedlas. Då bokar de ­hellre en telefontolk hos det företag som Region Östergötland har avtal med.
– Det händer att man får en tolk som ringer hemifrån och kanske sysslar med andra saker under tolkningen, och det kan vara störande. Ibland blir översättningarna väldigt långa så man misstänker att tolken lägger till en del själv. Men på det stora hela är vi nöjda med tolktjänsten, och den blir hela tiden bättre, berättar Annika Hurtig.

Läsplatta med förprogrammerade frågor

På Linköpings universitet utvecklas just nu ”Helen”, en tolk­app för sjukvården. Den har en version som är anpassad för tandvård och Folktandvården Skäggetorp har varit delaktiga i utvecklingsarbetet. Den fungerar så att tandläkaren och patienten har varsin läsplatta där de kommunicerar med varandra med hjälp av ett stort antal förprogrammerade frågor och svar. Tolkningen sker med både tal och skrift.
– Den finns på arabiska och somaliska och vi är en av de kliniker som ska börja testa den inom kort. Det ska bli intressant, jag tror att den kan vara mycket användbar på jourkliniken där man inte alltid har hunnit beställa tolk i förväg. Men det är inte tänkt att appen ska ersätta telefon­tolkar, den ska bara vara ett komplement, säger Annika Hurtig.

”Gapa” på arabiska och somaliska

På kliniken finns personal som kan arabiska och även and­ra språk, så det finns ofta någon som kan rycka in och tolka det viktigaste om man inte fått tag på någon ordinarie tolk. Personalen har också lärt sig ett och annat användbart ord, de flesta kan säga ”gapa” på både arabiska och somaliska.
Men man fördelar inte patienterna efter de anställdas språkkunskaper.

– Många patienter tycker om att tala arabiska trots att de kan svenska. Men det fungerar inte för tandsköterskorna om tandläkaren och patienten talar ett språk de inte begriper. Så vi strävar efter att tala svenska så långt det är möjligt, säger kliniksamordnare Christine Pripp.
Arbetet på kliniken präglas av att Skäggetorp är ett mångkulturellt och socioekonomiskt svagt område. Tandläkarna gör många extraktioner och mycket endodonti. De måste ofta göra svåra terapiplaneringar på ganska unga människor där behandlingsalternativen påverkas av att det är socialförvaltningen som betalar. Andelen barn med omfattande karies är högre än i andra stadsdelar.
– I mötet med patienterna är det ibland de kulturella barriärerna som är svårast. Många kommer från länder där man bara går till tandläkaren om man har besvär, och de förstår inte varför vi lägger sådan vikt vid förebyggande arbete. De vill betala för att få någonting gjort, inte för en massa prat, berättar Annika Hurtig.

”Säg inte för mycket, tolken måste hinna med att översätta.”

Att arbetet till stor del sker med tolk har sedan länge blivit vardag. På frågan om de kan ge några råd till kolleger som inte är lika vana vid att arbeta med tolk svarar de:
När man har telefontolk så måste man ha bra ljud. Vi sätter på högtalarna på vanliga trådlösa telefoner, det fungerar bra. Avsätt längre behandlingstid, det tar alltid längre tid med tolk. Säg inte för mycket på en gång, tolken måste hinna med att översätta.
– Och vänd er alltid till pati­en­ten när ni talar, inte till tolken. Det är jättelätt att glömma bort, säger Annika Hurtig och Christine Pripp.