Norrbotten liksom flera andra glesbygdslän har under många år haft svårt att rekrytera tandläkare. På vissa orter har inte extralönen i form av ortstillägg varit tillräckligt för att fylla vakanserna.
Flera folktandvårdsorganisationer har satsat på import av bland annat tyska tandläkare, men de flesta har efter kontraktstiden valt att återvända hem. Detsamma hände med tyskarna som kom till Norrbotten.
Men när Fernando Almeida anställdes vid folktandvården i Piteå öppnades möjligheten att rekrytera tandläkare från Portugal. Han kom för elva år sedan, och han har blivit kvar och fungerat som en länk mellan tandläkarutbildningen i Porto och folktandvården i Norrbotten.
– Det mesta av tandvården i Portugal drivs i privat regi, och det kan vara svårt att etablera sig som nyutexaminerad tandläkare. Jag såg en annons från folktandvården i Norrbotten på internet. Det verkade exotiskt att bo och arbeta så långt norrut, så jag sökte tjänsten och fick den. Två andra tandläkare följde med, berättar han.
Och på den vägen är det för Fernando Almeida. Sedan 2006 har han varje år rest ner till Porto för att värva fler tandläkare.
I nummer 10 2011 gjorde Tandläkartidningen ett besök vid en av folktandvårdens kliniker i Kiruna. Där arbetade sju portugisiska tandläkare, som Fernando Almeida varit med om att rekrytera.
Lönen är viktig, men minst lika viktigt är att få god handledning och möjlighet att arbeta inom ett brett fält inom tandvården, förklarade de portugisiska tandläkarna.
I dag arbetar åtta portugisiska tandläkare i Norrbotten. Fem av dessa har arbetat där i mer än fyra år, en i sju år, och så Fernando Almeida, som nu är inne på sitt elfte år.
Väl mottagen i kylan
När han kom valde han att bosätta sig i Piteå och anställdes på en mindre klinik i byn Hortlax. Nu jobbar han i Luleå och pendlar. Han har bildat familj med två barn tillsammans med hustrun, som också är tandläkare från Portugal.
– Det var mörkt och kallt när jag kom hit, men det uppvägdes av att jag blev så väl mottagen på kliniken. Jag fick god handledning och fick tid på mig att komma in i rutinerna. Jag fick dessutom arbeta med behandlingar inom ett brett fält. Hade jag arbetat privat i Portugal hade jag inte haft den möjligheten, och hade inte heller haft kolleger att diskutera med, berättar han.
Den stora svårigheten den första tiden var språket.
– Då fanns ingen nivågruppering av dem som gick svenska för invandrare, vilket gjorde att det tog längre tid än det skulle ha gjort. Men så småningom lärde jag mig språket.
Att få fler portugisiska tandläkare att stanna efter den tvååriga kontraktstiden är svårt. I regel stannar de längre än tyskarna gjort, men glesbygd är glesbygd, och de ofta unga tandläkarna dras till större städer i Sverige eller väljer att återvända hem eller till något annat land som ligger närmare Portugal.
– Hur man ska få fler att stanna vet jag inte. Men samma problem gäller ju för de svenska tandläkare som flyttar hit, säger han.
Fernando Almeida har fortsatt sin tandläkarkarriär. För bara några veckor sedan blev han specialist i endodonti. Han går också doktorandutbildningen, som är knuten till Malmö högskola. Går allt enligt plan doktorerar han där 2016.
Förstapris
Han har också intresserat sig för forskning, vilket i somras resulterade i förstapriset IADMFR Maxillofacial Imaging Research Award 2013. Priset delades ut vid en stor internationell kongress i Bergen i Norge i somras. Medförfattare var hans handledare Kerstin Knutsson, Malmö högskola, och Lennart Flygare, Norrlands universitetssjukhus. Prissumman var 4 000 dollar.
– Förhoppningsvis kommer jag att fortsätta forska i framtiden, berättar han.
Men kommer han att stanna kvar i Norrbotten?
– Jag har inga planer på att flytta.
