Per Stade och hans fru Ruta, som är tandsköterska, arbetade ihop i den egna praktiken i Västerås i många år. När yngsta barnet Andrea flyttade till Strömstad för sju år sedan började de prata om att flytta efter. De såg fram emot att kunna vara mycket på sommarstället på Nordkoster. Men åren gick. Att starta eget på en ny ort kändes inte längre realistiskt. Därför tog Per Stade kontakt med folktandvården i Strömstad förra året.
Tajming är allt. En erfaren medarbetare på kliniken gick långtidssjukskriven och det stod klart att han inte skulle komma tillbaka. Tjänsten hade annonserats ut, men ingen hade sökt. Kliniken behövde en tandläkare och Per togs emot med öppna armar.
Genom bekanta fick paret nys om en fantastisk våning i centrala Strömstad som de kunde hyra.
– Allt hände slag i slag med jobb och bostad. Inom loppet av några veckor föll allt på plats, berättar Per Stade.
[slideshow]
Per trivs med arbetskamraterna.
– De är fantastiska. De är måna om varandra och jag blev direkt omhändertagen. Den positiva stämningen ger energi, arbetsglädje och arbetslust. Det vitaliserar mig att få jobba med flera kolleger. De flesta patienterna är också väldigt trevliga. Jag har blivit mer entusiastisk och vill mer än tidigare, säger han.
– Allt var bra på kliniken i Västerås, men det gick rätt mycket på rutin, medger han.
– Gamla kolleger varvar ner, men jag varvar upp i stället. Jag vill inte avveckla mig själv. Jag vill fortsätta att utvecklas.
Ett led i det är att varje morgon ställa sig tre frågor: Vad ska jag göra i dag? Vad ska det vara bra för? Hur vet jag det?
”Tillför jättemycket”
Nina Dybwad har varit klinikchef på folktandvården i Strömstad sedan 1985. Om Per Stade säger hon:
– Han är kunnig och delar med sig. Han gör mycket protetik, kirurgi och implantat. Han är full av energi och är intresserad av i stort sett allt. Han tillför jättemycket.
Men steget är stort från att ”vara sin egen” till att bli anställd inom folktandvården i Västra Götaland, som har runt 3 000 medarbetare och över 180 mottagningar. Även om kliniken i Strömstad inte är så stor, ska utrustning och material upphandlas inom organisationen och det finns övergripande styr- och policydokument. Sådant kan reta Per Stade.
– Han ser saker på ett lite annat sätt och har synpunkter på det mesta. Han är van att bestämma och beställa allting själv, konstaterar Nina Dybwad.
Tidigare har Per Stade sett nackdelar med folktandvården. Och det gör han fortfarande. Han gillar till exempel inte att många av patienterna besöker olika tandläkare från gång till annan.
– Som tandläkare lär man sig mycket av kontinuitet. Det ger en väldigt bra klinisk erfarenhetsbank att ha samma patienter år efter år. Man ser vad som fungerar och vad som inte fungerar, säger han.
Unga tandläkare inom folktandvården riskerar att gå miste om det.
Ett annat problem som han ser är en tendens att spara in på investeringskostnader, trots att det i längden blir mindre lönsamt med tidskrävande utrustning. Ett konkret exempel är röntgensystemet i Strömstad. I stället för att bilderna kommer fram direkt i datorn, måste man gå bort och framkalla dem digitalt. Om fler tar bilder samtidigt, blir det kö.
En annan nackdel är att Per inte vet hur länge han får jobba kvar. Han vill helst arbeta till han fyller 70 år, men kan bara räkna med jobb till 67. Sedan får man se, tycker arbetsgivaren.
Det är åldersdiskriminering, tycker Per. Dessutom är det svårt att långtidsplanera om man inte vet hur länge man får vara kvar.
Kliniken i Strömstad är rätt sliten, och utrustningen behöver bytas ut, tycker han. Att lappa och laga är ingen bra lösning, anser han.
– Jag känner mer för att jobba för att flytta till andra lokaler och bygga upp en ny klinik, som attraherar unga tandläkare som vill ta över efter oss, säger han.
Men det är ett projekt som tar mer än två år.
Västkustidyll
Arbetsdagen är slut. Dörrarna till behandlingsrummen är stängda. Per Stade och Nina Dybwad passerar varandra i den långa korridoren.
– Jag har skrutit om dig, säger hon med ett leende.
– Vad bra. Jag ska skryta om dig också, svarar han direkt.
Senare gör han det också. Den goda stämningen på kliniken är till stor del Ninas förtjänst, berättar han.
– Alla blir sedda och alla hjälps åt, sammanfattar han.
Per byter om till jeans och jeansjacka. Nu ska han visa upp mysiga kvarter och promenadvägar i Strömstad. Idyllen är som bäst på gatan där han bor, i en nyrenoverad våning på 175 kvadratmeter med utsikt över havet.
Våningen har öppen planlösning och var tidigare Strömstadskändisen Ivo Cramérs dansstudio. Dansstången är borttagen, men de stora speglarna är kvar i ett hörn och skvallrar om salongens förflutna.
En bra start
Den fina våningen till trots bor Per och Ruta Stade mest på Nordkoster under sommarhalvåret. Dit har de åkt med de fem barnen, nu vuxna, sedan 1989.
Men lägenheten i stan kommer till användning året om. Färjan till Strömstad går kvart i sex på morgonen och tar en halvtimme. De hinner äta frukost i lägenheten i stan innan de går till jobbet.
Arbetsdagen börjar sedan med en kopp kaffe med arbetskamraterna. Det ger en bra start på dagen, tycker Per. Halv åtta kommer de första patienterna.
Vi tar färjan västerut till Nordkoster. Ön är berömd för sin vackra natur, med stränder, klapperstensfält, ljunghedar och små skogar, men det är redan mörkt och någon upptäcktsfärd hinns inte med.
Ruta väntar hemma. Skaldjur står redan framme på bordet när vi kommer. Dottern Andrea och yngste sonen Marcus, som är på besök från London, där han jobbar, är också med och frossar i skaldjur.
– Det är en sanslös lyx att få ha det så här. Lugnet och friden, soluppgången på morgonen, färska skaldjur med lite vin till, mitt i veckan, sammanfattar Per och gör en svepande gest med händerna.
Numera äter Per och Ruta skaldjur varje vecka året runt. Minst en gång i veckan, ibland tre, berättar Per.
– När det är säsong får vi levande havskräftor levererade till dörren av en granne som lekte med våra söner när de var små.
Naturligt nog tänker han fira sin födelsedag i slutet av oktober med att gå på den årliga hummerfesten på ön.
Aktiv i privattandläkarföreningen
Per Stade gick tandläkarutbildningen på Karolinska institutet och blev klar 1974. Två tidiga jobb formade honom som tandläkare. Det ena var halvtidsjobbet på tandläkarhögskolans avdelning för materiallära 1975 till 1983. Där lärde han sig bland annat att systematiskt jämföra material och att skriva ordentliga journalanteckningar.
Det andra jobbet som formade honom var på parodontologen Bengt Blombergs privatpraktik under ungefär samma tidsperiod. Där träffade han Ruta, som var tandsköterska på praktiken.
Så småningom flyttade de till Västerås. De hade sin praktik i huset där de bodde. Med fem barn var det praktiskt så.
Per Stade var aktiv i Tandläkarförbundets lokala förening och också i den lokala privattandläkarföreningen.
– En onsdag i månaden träffades både privattandläkare och tjänstetandläkare i Västerås. Vi ordnade bra föreläsningar och åt trevliga middagar tillsammans.
Sådana möten är väldigt värdefulla, tycker Per.
– Får man med sig en liten sak som man kan implementera i sin verksamhet är det värt det. Så utvecklas man, ett steg i taget.
