Annons
Annons
Hon får barnen att le: ”Jag blir starkt berörd av mötet med patienterna”
Till vardags arbetar Monica Barr Agholme som senior konsult vid Karolinska institutet.
Samtliga foton, om inget annat anges: Gustav Gräll
Monica Barr Agholme inspireras av möten med andra människor. I sitt uppdrag som volontär har hon mött världen på ett nytt sätt samtidigt som hon har hjälpt patienter med läpp-, käk- och gomspalt.
Monica Barr Agholme håller en osynlig spegel i sina händer, låtsas titta i den, för handen mot munnen och tittar förvånat upp.
– De känner inte igen sig själva. Även föräldrarna sitter med bilder på sitt barn före operationen och jämför med hur det ser ut efteråt.
Hon har nyligen kommit hem från en vecka i Alexandria i Egypten där hon arbetat som volontär för Operation Smile. Organisationen hjälper barn och vuxna med läpp-, käk- och gomspalt. Uppdraget som tandläkare är att ta bort tänder i området som ska opereras om de utgör infektionsrisk eller försvårar operationen, eller att tillverka obturatorer, gomplattor som hjälper patienterna att prata bättre och som förhindrar att mat kommer upp i näsan när de äter. Hon tänker tillbaka på sitt första volontäruppdrag i Vietnam för nästan tio år sedan.
Under uppdraget i Egypten behandlade Monica Barr Agholme bland annat en sexmånaders pojke. Foto: Operation Smile
– Det var omtumlande. Jag mötte många fattiga patienter, och barn i förskoleålder med spalt som behöver opereras. Vi ser ju inte dem här hemma, eftersom de identifieras redan via ultraljud innan de föds, och opereras tidigt. Läpp‑, käk- och gomspalt gör att barnen har svårt att äta, och de riskerar undernäring med andra sjukdomar som följd. Eftersom spalten påverkar utseendet finns också risk att föräldrarna stöter bort barnet, eller att föräldrarna stöts bort ur samhället. Barnen har också svårt att lära sig tala och får svårt att kommunicera och göra sig förstådda.
– Det kommer också andra patienter som söker sig till Operation smile-uppdraget trots att de inte passar in, eftersom det inte finns någon annan vård att få. De kan till exempel ha andra ansiktsmissbildningar.
Monica Barr Agholme blev intresserad av organisationens verksamhet när en vän som var logoped berättade om barnen som fick hjälp, och hur intensivt och roligt arbetet som volontär var.
– Man får se ett annat land inifrån och träffa kollegor från andra delar av världen och i en annan yrkessituation.
Hon beskriver upplevelser från fattiga länder med betydligt lägre tandläkartäthet än i Sverige.
– De utför en annan typ av vård än vad vi gör här, och jag har sett tillstånd som vi pratar om under utbildningen i Sverige, men som man aldrig ser hos sina patienter.
Uppdraget i Vietnam har följts av fler: i Madagaskar, Ghana och nu i somras i Egypten.
– Man arbetar alltid efter ett tydligt program. Man kan tänka att det ska vara mer organiserat i en storstad som Alexandria, men det var bättre ordning under uppdraget i Ghana.
Under uppdragen bor volontärerna på hotell, och man får dela rum med en kollega. Monica har till exempel bott med en plastikkirurg från Nigeria och en öronläkare från Kongo/Kinshasa.
– Det ger en inblick i deras verklighet.
Tillsammans med en annan volontär i Vietnam pratar Monica tandhygien med ett av barnen som fick behandling.
Foto: Operation Smile
- Operation Smile är en internationell hjälporganisation som opererar barn och vuxna med läpp‑, käk- och gomspalt i låginkomstländer. Verksamheten bekostas med insamlade medel och volontärerna arbetar gratis.
- Organisationen arbetar i 40 länder med personal från 60 olika länder.
- Operation Smile har sedan starten år 1982 utfört över 300 000 operationer. De utbildar också medicinsk personal i resurssvaga samhällen, och donerar medicinsk utrustning.
- Ett typiskt internationellt uppdrag varar i tio dagar och samlar 50–80 medicinska volontärer från ett femtontal länder.
- I Sverige har organisationen funnits sedan år 2010.
Källa: Operation Smile
Från hotellen bussas volontärerna till den tillfälliga kliniken. Väl på plats börjar den första dagen på uppdraget med att man packar upp den utrustning som kommit från huvudkontoret, och varje yrkeskategori ställer i ordning sin station. De patienter som har rekryterats inför uppdraget registreras, fotograferas och blir sedan undersökta. De träffar plastikkirurg, narkosläkare, barnläkare, sjuksköterska, logoped och tandläkare. Mellan femtio och hundra volontärer bemannar uppdragen.
– Som tandläkare bedömer jag under första dagen om några tänder behöver tas bort före operation, och jobbar mycket ihop med logopeden, till exempel för åtgärder för att göra det lättare att prata.
Efter den första dagens undersökningar prioriteras patienterna, där högst prio ges till de yngsta och till dem som har gomspalt.
– En del barn är undernärda eller har en infektion som gör att de inte kan opereras, och vi får hänvisa dem till att komma tillbaka nästa gång vi är på plats.
Under uppdraget i Alexandria undersöktes 74 patienter, och under de efterföljande dagarna utfördes 43 operationer av läpp-, käk- och gomspalt. Vid ett tidigare uppdrag i Madagaskar undersöktes 350 personer, varav 150 opererades.
– Jag blir starkt berörd av mötet med patienterna. Alla volontärer arbetar som ett team där alla behövs, och man är otroligt mycket i nuet under tiden på plats.
Monica Barr Agholme brukar vara en av två tandläkare i volontärgruppen. På sitt första uppdrag blev hon ackrediterad, vilket innebar att hon arbetade med en kollega som bedömde att hon kunde sitt jobb.
"Jag har sett tillstånd som vi pratar om under utbildningen i Sverige, men som man aldrig ser hos sina patienter."
Tandläkarvolontärerna behandlade också 341 andra patienter under veckan i Alexandria i ett så kallat dental mission, som pågick parallellt med insatsen för LKG-operationer.
– När det inte är så mycket att göra kan jag bidra på dental mission. Det händer också att jag assisterar på operationer. Eller också jobbar jag i en liten skrubb med att bocka klamrar och tillverka gomplattor. En del av patienterna bor på ett härbärge i väntan på operation, och jag kan följa med och träffa dem där.
På sina uppdrag har Monica Barr Agholme sett hur tandhälsan skiljer sig åt i olika länder. I Vietnam såg hon mycket karies, medan patienterna i det fattigare Madagaskar inte hade så mycket av detta. På Madagaskar mötte hon också vuxna med oopererad spalt. Det är också ett möte med olika kulturer. Bland volontärerna finns människor från 60 olika länder, många av dem från landet man befinner sig i.
– Man anpassar sig till situationen och till dem man jobbar med. Ibland tänker jag att ”oj, gör de så, så skulle inte jag ha gjort”. Då får man tänka på att vi har olika utgångsläge, och att personer från det land man befinner sig i har sista ordet.
Synen på tandvård skiljer sig också mycket från det preventiva arbetssätt som finns i Sverige.
– En hel del patienter har inte sett en tandborste, och vet inte hur viktigt hygien är. Det är viktigt att hålla rent efter operationen, men de kan uppleva att det är obehagligt att borsta i det opererade området.
Monica Barr Agholme inriktade sig tidigt på pedodonti och har särskilt intresserat sig för barn med olika typer av funktionsnedsättningar.
När hon kommer hem efter ett uppdrag är hon extra tacksam för sin arbetsvardag, med en bra organisation och ett arbete med inriktning på prevention.
I många år har hon undervisat i pedodonti vid Karolinska institutet och även tagit emot egna barnpatienter. Just nu deltar hon i ett forskningsprojekt där man följer barn med cancer som genomgår stamcellsoperationer. När immunförsvaret slås ut vet man att tandhälsan påverkas, och syftet med forskningsprojektet är att följa upp hur de verktyg som finns hjälper barnen.
Intresset för forskning och utbildning började redan under studietiden vid Karolinska institutet då hon arbetade som amanuens. Hon drivs av nyfikenhet, att göra ett bra jobb och att jobba tillsammans med andra.
– Jag gillar både att undervisa och att ta hand om patienter. Jag blir inspirerad i mötet med andra människor: patienter, deras föräldrar, studenter och kollegor.
Under uppväxten på Kungsholmen i Stockholm, med en pappa som var läkare, och en mamma som arbetade på labb, såg hon själv en framtid som läkare eller veterinär.
– Eftersom jag var hästtokig.
Hon minns sin egen tandläkare från barndomen som väldigt snäll och med en fin rosa rock.
– Men det var inte därför jag blev tandläkare. Jag sökte till utbildningen vid Karolinska institutet, kom in, och trivdes bra.
Efter sin examen arbetade hon som tandläkare vid folktandvården på Gotland, i Mörby, Täby och Uppsala. Ganska snart började hon inrikta sig på pedodonti.
– Det är lätt att möta barnen, och det sker hela tiden utveckling. Ofta får man direkt svar på det man gör; de är rörligare i alla avseenden. Det är till exempel svårare att möta en tandvårdsrädd vuxen. Barnen är mer öppensinnade och lättare att påverka.
"Det roligaste är att komma ut i världen på ett annorlunda sätt, och att få göra en insats."
Hon delade sin tid mellan folktandvården och Karolinska institutet, och blev färdig specialist år 1986. Under 90-talet disputerade hon med en avhandling om barn med Downs syndrom, och hon är intresserad av att arbeta med barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Sedan några år är hon så kallad ”timmis” eller senior konsult, vid Karolinska institutet. Det gör tillvaron mer flexibel, och det är lättare att åka i väg på volontäruppdrag med kort varsel.
Monica har en smittande energi, och en omsorg om alla personer som kommer in i rummet. När hon berättar om sina volontäruppdrag lyser de blå ögonen av engagemang.
– Det roligaste är att komma ut i världen på ett annorlunda sätt, och att få göra en insats. Man får se väldigt mycket som man inte hade fått se annars. Jag har blivit luttrad i positiv bemärkelse, och ryggar inte tillbaka för något som ser konstigt ut, utan tycker att det är spännande att möta alla sorters människor.
Ålder: 71 år.
Utbildning: Tandläkarexamen vid KI 1977, specialist i pedodonti 1986, doktorsexamen 1999.
Yrke: Senior konsult vid Karolinska institutet.
Familj: Tre barn, två bonusbarn, ett barnbarn, två bonusbarnbarn, sambo och hund (engelsk springer spaniel).
Bor i: Enebyberg.
Fritid: Familj, friluftsliv, resor, skärgården.
Läser: ”Fri” av Lea Ypi och ”Kvinnor jag tänker på om natten” av Mia Kankimäki.
Senaste tandvårdsbesöket: En undersökning före sommaren.
